Den (inte särskilt) Hypnotiska tapeten

Igår var jag på genrep av Den hypnotiska tapeten. Jag brukar tycka om sådant som skånes dansteater har haft ett finger med i spelet men detta höll inte riktigt måttet. Inledningsvis var det ett långt stycke teater, en kvinna förklarar att föreställningen är krånglig och att hon är där för att förklara förvirringen. När det äntligen blir lite dans tar det slut alldeles för fort.

Föreställningen handla om förvirring och att "transengera" genom att stirra på tapeter. Detta hade kunnat vara en ironisk föreställning och man hade kunnat bli förvirrad om det inte vore för att scenen var blek och undermåligt ljussatt. Tapeterna kom aldrig ut i ljuset bortsett från en röd tapet som faktiskt inte var särskilt brokig den heller.

Berättaren skapade ett inte alls önskvärt avstånd mellan publik och skådespelare/ dansare. Genom att ha en berättare blir det med ens en saga som man står utanför och lyssnar på. Det kändes aldrig som om jag befann mig mitt bland tapeterna. Sedan tycker jag att det blir som om någon förklarar skämtet de just att berättat det, vilket aldrig blir bra.

När jag sedan sa det till min mor fick jag kommentaren att jag "inte förstod, det ska vara meta, det ska vara ironiskt". Detta är inte alls något som gått mig förbi utan jag förstod, men det var aldrig riktigt roligt. Hade tapeterna varit hypnotiska, ljussättningen inte så kass och det inte funnits en medlare i form av en berättare, hade jag nog gillat det.

Det enda riktigt roliga med denna föreställningen var de asiatiska kvinnorna som låg bakom hela anläggningen och som uppenbart hade något lömskt i görningen.

Med detta i bakhuvudet ska jag gå ut och titta på wrestling, av fullständigt ironiska skäl.

Toalettsyndikatet

På tisdag skriver jag tenta i matematik, vilket känns extra jobbigt eftersom jag varit sjuk hela veckan. Trots detta har jag pallrat mig upp varje dag, ätit frukost och sedan tagit bussen till stadsbiblioteket.

Stadsbiblioteket öppnar de stora delarna kl 10.00 men tidskrifter samt entrén öppnar tidigare så man behöver inte stå ute, om man nu har något emot strålande sol och plusgrader. Klockan 9.55 har det under hela veckan varit proppfullt med studenter. Så fort klockan slår tio och de öppnar områdena är det för en kort stund som om det var total utförsäljning på hela biblioteket. Folk rusar in för att få bra platser vid fönsterna. Sedan efter någon minut dör det lika fort som det uppstod och alla inser att de befinner sig på ett bibliotek.

Efter bara någon timme sitter jag där och är panik-kissnödig. Ena sekunden är allt normalt, i den andra känns det som om jag kommer kissa på mig. På måndagen gick jag snabbt mot toaletten och insåg att de var avgiftsbelagda. "pga vandalism är toaletterna avgiftsbelagda" och en sån liten automat där man lägger i en femkrona. Jag hade som tur var med mig en femkrona och jag kunde uträtta mina behov. Efteråt lämnade jag dörren på glänt, för jag tänkte att de flesta på biblioteket är ju fattiga studenter som jag som kanske inte har med sig en femma.

På tisdagen händer det självklart igen (det är nog allt te jag slänger i mig på morgonen som gör det). Jag hade ingen femma med mig men när jag går dit och spanar ser jag att en kille i min ålder också lämnar dörren på glänt. Jag passar genast på och smiter in. Senare samma dag behöver jag gå igen, och samma sak inträffar. Efter 5 dagar på biblioteket har jag behövt betala totalt 5 kr för mina toalettbesök. Dörrarna står alltid på glänt och visst det är tråkigt med vandalism, men jag är väldigt nöjd.

Tack alla juridikstudenter som läser på fjärde våningen i slottet, utan er hade jag inte fått någon studiero.

En gammal unken dagbok

Så känns det när jag läser denna gamla bloggen. Alltid lika pinsamt att blicka bakåt men samtidigt lite kul. Denna bloggen kommer få en liten upprustning, omstrukturering och ett nytt namn skulle jag tro. Allt jag skrivit sedan 2007 kommer få ligga kvar, som ett minne från fornstora dar.

Vi ses på andra sidan!